Fortfarande måndag
Hej igen!
Trots en kort dag så har den varit näst intill olidlig. Började med UF där vi skrev klart våran affärsidé. Efter det gick vi på ett litet möte med Ulf och han gav oss hoppet tillbaka ang vårt företag! Lång lunch och sist matte. Slutade vid två så jag antar att jag inte har någonting att beklaga mig över även om förkylningen har gjort hela kroppen svag.
Kom precis in från en kort promenad i skogen. Älskar att gå själv ute med musik i öronen. Enda gången som jag kan koppla bort allt och rensa alla tankar.
Tror inte jag har tänkt så mycket på det men idag var det något som slog mig; Jag är ensam. Okej visst, jag har mina vänner och släktingar som ställer upp i vått och torrt men ingen mer. Den där speciella människan som får en att känna sig trygg och som alltid får en, på ett eller annat vis glad. Idag slog det mig att jag inte har den där personen tätt intill mig längre. Visst klarar jag mig själv alldeles utmärkt men det är ändå skrämmande att allt inte är som förr, att man inte har samma trygghet som innan!
Nu låter jag som en gnällig tant som tjatar om hur dåligt allt är, men det är absolut inte det jag menar. Jag är nöjd med livet som det är just idag. Är peppad inför mönstringen och lumpen, gör mer saker för mig själv och försöker att inte vara så planerings galen ;) Umgås med människor du verkligen tycker om även om du varken har lust eller ork att göra det. Man vinner på det i längden!
Jag vill att du ska vara min bästa vän!
Trots en kort dag så har den varit näst intill olidlig. Började med UF där vi skrev klart våran affärsidé. Efter det gick vi på ett litet möte med Ulf och han gav oss hoppet tillbaka ang vårt företag! Lång lunch och sist matte. Slutade vid två så jag antar att jag inte har någonting att beklaga mig över även om förkylningen har gjort hela kroppen svag.
Kom precis in från en kort promenad i skogen. Älskar att gå själv ute med musik i öronen. Enda gången som jag kan koppla bort allt och rensa alla tankar.
Tror inte jag har tänkt så mycket på det men idag var det något som slog mig; Jag är ensam. Okej visst, jag har mina vänner och släktingar som ställer upp i vått och torrt men ingen mer. Den där speciella människan som får en att känna sig trygg och som alltid får en, på ett eller annat vis glad. Idag slog det mig att jag inte har den där personen tätt intill mig längre. Visst klarar jag mig själv alldeles utmärkt men det är ändå skrämmande att allt inte är som förr, att man inte har samma trygghet som innan!
Nu låter jag som en gnällig tant som tjatar om hur dåligt allt är, men det är absolut inte det jag menar. Jag är nöjd med livet som det är just idag. Är peppad inför mönstringen och lumpen, gör mer saker för mig själv och försöker att inte vara så planerings galen ;) Umgås med människor du verkligen tycker om även om du varken har lust eller ork att göra det. Man vinner på det i längden!
Jag vill att du ska vara min bästa vän!
Kommentarer
Trackback
